Tillbaka till galleriet |
M-gruvan och S-gruvan ligger bara en knapp kilometer från varandra. De här två nedlagda gruvorna är sammanbundna under jord, vilket inte är så ovanligt.
Fyndigheterna vid S-gruvan upptäcktes på 1870-talet och brytningen kom igång 1881. Året efter upptäcktes nästa järnmalmsfyndighet som kom att bli M-gruvan.
Flera andra smågruvor öppnades i området. M-gruvans malm var av sämre kvalitet och man hade problem med inträngande vatten så M-gruvan var inte i drift kontinuerligt.
En linbana byggdes för frakt av malmen ner till ett närbeläget bruk och därifrån för frakt av järnet vidare till en järnvägsstation.
Linbanan var med sina 8 km på sin tid den längsta i Sverige. Den ersattes så småningom av järnväg.
Svenska kullagerfabriken köpte alla gruvorna i området 1942 och rustade upp dem. De byggnader som finns kvar i dag tillkom efter SKF:s övertagande.
Fyndigheten var relativt liten och produktionen inte så stor. Gruvan lades ner 1972 p.g.a. bristande lönsamhet. 1970-talet var den svenska gruvdödens decennium.
Den röda byggnaden innehåller gruvkontor och gruvstuga. Det det ljusgrå tornet är S-gruvans gruvlave. Bägge bygganderna tillkom 1956-58. Arkitekt var Gustaf Lettström, som även var med och
ritade Stockholmsförorten Brandbergen.
tumnaglar + storlek 50-300 kb |
Tillbaka till galleriet |